Orsak till Bokstavsdiagnos är det ju inte. En Bokstavsdiagnos föds man ju med. De funderar ju faktiskt på att kromosomfel ligger bakom ADHD…

Menar personen att modern skulle äta för dåligt?

Det är så hög som 80-90% ärftlighet vid bokstavsdiagnoser och om man tittar bak i sina släktled så kanske man hittar en bokstavsmänniska som är den verkliga orsaken.

Däremot har Aspergare en tendens att vara lite kräsna för en del ogillar att blanda mat.

Fast Bokstavsfolk verkar ha en tendens att vara extra kräsna med mat, iaf är det min erfarenhet.

Håller med om att kräsenhet tenderar att hänga ihop med bokstavsdiagnos, även om man inte har en bara för att man är kräsen… Men jag vet inte om jag vill kalla det att vara kräsen heller, mycket av det beror ju på annorlunda sinnesintryck som tex att man inte klarar vissa konsistenser och att säga att man är kräsen känns så förminskande på nåt sätt, som om man bara är löjlig

Nej, bokstäverna beror inte på kosten som förälderna åt, tex, Asperger ärvs ju från fadern och ADHD från modern i väldigt hög procent. Så hur ska modern kunna korrigera med kost det arv som fadern gett iom. befruktning?

Bara tjafs… som AS med ADD kan jag säga att jag är väl inte petig med maten men jag har en tendens till att vara monoton i kosten för att sedan byta till något annat.

Har aldrig hört att man skulle vara mer kräsen för att man har en diagnos. Jag äter allt med glädje och entusiasm! Älsar att laga mat och testa nya rätter.

Jag var extremt "kräsen" med mat när jag var barn och tonåring. Detta "växte" emellertid bort när jag gjorde lumpen.

Har Asperger och ser ett samband mellan denna och speciella matpreferenser (vilka givetvis kan ta sig olika uttryck). Tendensen att föredra likadan kost i veckotals för att därefter skifta till något annat, det känner jag även igen hos mig själv.

Speciella matpreferenser ser jag som en del av diagnosen, men tror inte att denna faktor skulle "vara" diagnosen eller vara diagnosens "orsak".

Men det skulle samtidigt kunna finnas en annan förklaring till sambandet och det är att många bokstavsbarn upplever otrygghet och ångest under sin uppväxt. Detta påverkar givetvis inställningen till mat i hög grad.

Så det skulle alltså kunna finnas ett indirekt samband parallellt med ett direkt samband.

Jag är extremt kräsen med mat, och har vissa (löjliga som många anser) saker för mig som att jag mår illa av och avskyr köttfärsbiffar men tex älskar köttbullar/kättfärssås/etc
Man aldrig tänkt på att de har att göra med min add/asp
Mest tänkt att de är pga den väldigt ensidiga kosten man hade som barn, morsan klarade bara av att göra korv i olika former så man växte upp med det

Jag känner fler utan diagnoser som är kräsna än med diagnoser. Så för mig har det inget samband.

Kräsen vet jag inte, men sonen - som är mitt uppe i en adhd-utredning nu - har en hel del knepiga idéer kring mat. Det han äter med god aptit ena dagen, kan han få kväljningar av nästa dag. Ofta måste vi ta till någon form av avledning, som t ex dataspel, för att han ska kunna äta. Då fokuserar han på spelet och tuggar och sväljer automatiskt. Annars tenderar han att "känna efter för mycket" när han tuggar och suggesterar fram kräkningar.

Jag har alltid varit extremt kräsen med maten; vissa konsistenser klarar jag helt enkelt inte av, oavsett hur det smakar. Lasagne och alla slags gratänger är två exempel på det.

Jag har läst att AS personer ofta har svårt för blöta/svampiga saker, och det stämmer i alla fall 100% på mig.

Jag är inte kräsen, äter allt utom inälvsmat. Tycker den mesta maten är god, men älskar mest grönsaker, bönor och sånt.

Jag är rätt kräsen, och jag är inte alls förtjust i att testa nya maträtter. Jag håller mig helst till sådant som är välkänt och tryggt, och som jag vet hur det smakar. Jag är monoton i kosten, och oftast äter jag maten på ett visst sätt. Till exempel äter jag "runt" maten, från kanten och inåt, och snurrar gärna på tallriken medan jag äter. Samma sak med mackor. Och när jag var yngre klarade jag absolut inte av att äta tillagad paprika, då kunde jag sitta en halvtimme och peta bort varenda paprikabit ur grytan i skolan till exempel. Nu står jag åtminstone ut med att lämna pyttesmå bitar kvar, men alla stora bitar plockas bort. Jag tycker inte heller om kryddor, utan föredrar oftast bara salt. Svartpeppar är ett stort no-no på min mat, alltid när jag till exempel köper hamburgare så ber jag dem att inte sätta på någon svartpeppar.

Men nej, någon orsak är det förstås inte.

Jag är väldigt kräsen. Provar ogärna ny mat, äter gärna samma mat i en-två veckor. Har väl sju-åtta rätter jag varierar mellan.

Är dessutom vegetarian sedan över 10 år tillbaka, det tar bort endel matalternativ..

Moa jag trodde ag var ensam om att snurra på maten, driver alla som äter med mig till vansinne

Jag sorterar gärna maten på tallriken, måste vara i ordning om man ska kunna äta den. Men det handlar mer om tvång för mig än kräsenhet.. Dock blivit bättre nu.

I skolmatsalen i högstadiet tyckte kompisarna att det var lite jobbigt att jag blev tvungen att sortera majskornen och att jag bara kunde ta ett majskorn i taget på gaffeln. Det kan ta ett tag för mig att äta..

Ett stort problem jag har är att jag inte kan äta mat om inte allt blir rätt. Har jag inte paprika kan jag inte äta lasange, för man måste ju ha paprika i salladen till lasangen. Har jag inte svartpeppar hemma kan jag inte äta qournfärssås, för man måste såklart ha peppar iblandat i spaghettin, annars går det inte att äta.

Det kan vara riktigt besvärligt faktiskt. Kan inte improvisera in nya ingredienser, utan allt måste vara korrekt för att det ska vara ätbart.

Struntar hellre i att äta trots att jag är jättehungrig än äta lasangen trots bristen på paprika.

Reser jag bort med kompisar till nån annan kompis brukar vi laga mat och sånt tillsammans. Men jag brukar ta med mig egen mat för att jag ska kunna få den korrekt så det går att äta.. De har förstått min kräsenhet nu och accepterar den. :)

Under min utredning pratade dom om det dä'r med mat och konsistens osv och fippel till/runt maten.

Vet inte hur mkt det tog del i utrednigne men med var det iaf. :)

Ungefär så här har jag fått lära mig.

Att de är ett "symtom" vid autism. Att man kan ha extremt svårt för olika smaker o framförallt olika konsistenser på mat.

Men man behöver inte ha ljust de "symtomet"

Tex, som att alla med aspberger  inte har ett extremt special intresse.

De är vanilgt att barn med "grov autism" Har en väldigt begrensad meny. Då de har fler "symtom.

Men jag har aldrig hört att de hör till ADHD.

#12 & 14 Hihi…Jag snurrar också tallriken ibland när jag äter…fast bara vissa rätter…

#18, jag snurrar inte tallriken utan jag knaprar i mig maten som om jag skulle ätit majskolv tex. jag snurrar på gaffeln eller äter mig inåt från kanterna på en sked

#19 Aha, läste nog inte ordentligt… :-)

#0 deffinitivt första gången jag hör den förklaringen.

Visst finns det mat jag inte gillar men jag är inte speciellt petig. När jag var barn var jag det men dom flesta ungar är mer eller mindre kinkiga med maten.

Jag kan ärligt säga att mina syskon hade sina diagnoser (eller effekten av dom, diagnoserna kom senare) och dom hade sina perioder… som min bror… jag tror att det bara var vit mat under de första 4 åren av hans liv… förutom choklad då.

Som bebis åt jag allt, gärna med hela ansiktet… samma med syster men hon siktade mest på efterrätter