Ja, det skulle man väl kunna.. Eller?

I för sig sant, dom flesta vet vad autism är för något men det ordet har en negativ laddning. Tom min psykolog tycker att man inte ska kalla det autism för tyvärr så har många fördomar och tror att alla autister är förståndshandikappade och inte gärna pratar. Har märkt sådan reaktion själv när jag säger att AS tillhör autistspektrat. Människor har då utbristit; men du är väl inte autist?

Suck…

Ja. Dock får en ta i beräkning att de flesta människor har fördomar om allt - speciellt om nedsättningar såsom autism och ADHD. De flesta antar med autism är rentav svårt utvecklingsnedsatta på flera plan, enklare att säga Asperger och förtydliga därhän (tycker jag).

Jo det är nog den uppattningen folk i gemen brukar ha tyvärr :/ så Asperger eller AS är nog bättre tror jag med.

Jo ni har nog rätt, var mest en fundering jag fick när jag satt här på kvällskvisten.

Borde ju kunna förklara sig själv på ett bra vis utan att folk ska koppla det till en massa konstigheter och få en typ nervärderande syn på en eller vad man ska säga.

Nedvärderande attityd är rätt vanligt, bland nt som NPF.

Bästa är att inte säga att en har något nedsättning. Det blir svårare med att få anställning, gott bemötande överlag.

Men vad fuck! "Människor i Närke har en nedsättande attityd mot oss muhammedaner. Så därför bör vi kalla oss 'judar' eller 'kristna' eller något annat som inte väcker anstöt!"

Tycker ni verkligen så!?

Varför inte istället stå för det man är!?

Själv har jag ingenting emot att benämna mig "autist" - det beskriver än närmare det, som jag i sanning känner mig som. Kärnan i min problematik är det språkliga handikappet. Och det kan jag inte rå för. Nå, men så då så!

Om andra sedan vill förringa mig, håna mig, sätta på mig egenskaper jag inte har (kretinist; seriemördare; etc.) - så får det väl stå för dem.

#7 Man kan väl kalla sig vad man vill. Personligen är jag mer aspergare än autist, detta pga något min psykolog kallade Asperger light. Jag har eg inte mycket gemensamt med andra as:are.

#8 Kan så vara. Personligen har jag en rätt grav språklig brist, vilken jag blev medveten om ganska tidigt. Att jag sedan fick en diagnos som förklarar mina huvudsakliga tillkortakommanden på ett bra sätt, sent i livet, det emottar jag ju då mer eller mindre som en välsignelse.

Autist - javisst!  Det gäller för mig…!

Samtidigt kan jag förstå många av er yngre (med livet framför er) som inte riktigt vill kännas vid er diagnos. Ni önskar i det längsta bortse från den - givetvis.

#9 Inte jag, har aldrig dolt det faktum att jag har AS. Berättar för alla som vill veta.

Men jag har nog inte mycket gemensamt med en autist så av den anledningen vill jag inte kalla mig det.

Eg. skulle man inte kalla sig något alls utan säga; jag är människa precis som du, måhända är vi olika på många plan och att jag har vissa svårigheter men jag är fortfarande en helt vanlig människa.

Sen har jag märkt att vissa av mina svårigheter har bleknat med åren. Är tex inte lika asocial som i tonåren och jag rädds inte för att prata med främlingar längre.

Det är en självbevarelsedrift att inte out:a sig själv i onödan. Varför utsätta sig självmant för ett fack en inte vill ha?

En kan tro att en är en ö - men tyvärr, en är beroende av andras inställning. Inte nt-utåt, inget jobb, inget inflytande. Antingen "stackars mongo" eller "super-mongo".

¿Que?

Jo, Varulv, man får naturligtvis kalla sig vad som helst. Jag bara skrev vad fördomsfulla människor anser i gemen. Jag tycker och tänker inte så. Jag har en vän som har "någon form av autism" som han själv säger. Han är lika go, trevlig och smart nu som innan han fick diagnosen :-D

Tja - visst har ni rätt i att "autist" kanske håller på att få en stämpel ungefär som "cp" hade en gång förut. Å andra sidan förknippas "aspergare" ofta med "nörd" vilken benämning ibland kan ligga nära "pucko" el. dyl. (men inte alltid; i vissa sammanhang förses "nörd" med en mer positiv aura).

Vi har diskuterat detta förut i olika sammanhang, och jag själv är av den uppfattningen att "autist" är en bättre benämning än "aspergare", framför allt därför att "autist" säger mer om den egentliga problematiken än vad "aspergare" gör, vilkensenare är en mera diffus och svävande beteckning.

Diffusa beteckningar är aldrig bra - de sätter fantasin i rörelse hos folk, det blir som en "blackbox" vari allsköns bråte kan läggas. Och så kan en föreställning grundmuras, vilken kanske inte har så mycket med verkligheten att skaffa.

Bättre då om man kan ringa in begreppet så mycket som möjligt, så att säga sätta fingret på problematiken; koncentrera sig på den. Samtidigt skala bort så mycket irrelevant rekvisita som möjligt.

Målet med diagnoser är ju att så småningom komma till "pudelns kärna" dvs. till fullo förstå vad det handlar om. Mot sann kunskap får mytbildarna det svårare!

#14 låter klok det där Varulv, allt de har knökat in under autism spektrumet ska väll ges ett nytt namn här vad jag förstått med. Så då kommer ju aspergare och de med autism som diagnos att hamna inom samma ram. Tror faktist att jag tycker det är bra. För om det i grund och botten är samma sak så känns det ju dummt att dela upp det. Är nog även enklare fär gemene man att förhoppningsvis förstå och sätta sig in i.

Bättre då kanske att som sagt kalla allt för autism sedan ha inom parentes vilken grad man har, eller villka ens största problemområden är.

Har ännu inte behövt eller velat berätta för någon utomstående om just Asperger diagnosen, ADHD:n har jag inte lika stort problem att nämna, känns som det är mer ok. Medan om man skulle säga att man har AS så blir man idiotförklarad typ. Så då rent generellt eller något kan man lika gärna säga att man har autism light eller liknande.

Ja, eller man kan kanske säga att man har "usel" social kompetens, men desto genialare struktureringsförmåga och logisk intelligens…!  (för det är det nog precis vad det är frågan om - för oss aspergare iaf.)

Vill tillägga en sak jag just kom på:

Förr (på mina föräldrars tid exempelvis) fanns bara två val man kunde göra när man sökte till gymnasiet:

• latin-linjen
• real-linjen

Valet torde vara uppenbart, beroende på, om man är NT eller aspergare:

• NT:n bör välja latin-linjen
• Aspergaren bör välja real-linjen

Större skillnad mellan de två personlighetstyperna än så, borde det i rimlighetens namn inte få vara!

#17 - Ha ha! Vet ikke hvor gamle dine foreldre er? Jeg (f. 1946) tok latin-linjen med (gammel)gresk… Har ADD + TS og en 'gnutta' AS. Real-linje hadde vært katastrofe for meg!

Jag "äger" ju mina diagnoser. För mig har dom förklarat så otroligt mycket.

Men sen finns det ju rikspuckon som inte förstår vad AS är… som ger en abstrakt uppgift men inte förklarar vad den är till för eller vad den ska åstakomma… Mindre kul att försöka förklara för en sån…

Jag säjer jag har bokstavsdiagnos…

#18 Jo, mina föräldrar var kan jag tänka i samma generation som dina föräldrar. Real- och latinlinjerna avskaffades här i Sverige samma år som jag började gymnasiet, vill jag minnas. I stället infördes fyra linjer:

• Naturvetenskaplig
• Humanistisk/samhällsvetenskaplig
• Ekonomisk
• Teknisk

Den första kom väl närmast att motsvara den äldre reallinjen, och den andra latinlinjen. Tekniskt gymnasium fanns i och för sig förut också (en fyraårig ingenjörsutbildning), och jag tror även att det hade funnits något som kallades handelsgymnasium.

Själv valde jag naturvetenskapliga linjen, ett bra val för mig. Hade varit rätt chanslös bland alla socialt kompetenta som gick humanistisk/samhällsvetenskaplig linje. Å andra sidan var dessa inte alls lagda åt våra naturvetenskapliga ämnen.

#21 - Å nøste opp latinske setninger krever absolutt logisk sans! Undervises det ikke lenger i latin i Sverige?

#22 Nej knappast, skulle jag tro. Det går nog att läsa, som tillvalsspråk, på en del skolor, men jag tror inte alla.

Håller med dig om att språk - inte bara latin, även om detta är ett utpräglat logiskt språk - till stor del är logisk struktur. För mig som aspergare, ska tilläggas. För andra - för humanister, socialt kompetent folk - så betyder språk något annat…