Jag funderar på om jag har Aspergers, eller om jag har något annan bokstavsdiagnos, typ autism? Någonting måste det vara iallafall. Min pappa (inte biologisk) har Asperger och han tycker det är självklart att jag har det. Utan honom hade jag överhuvudtaget aldrig funderat på om jag hade någon diagnos vill jag bara tillägga, det är han som lärt mig att fungera bättre i sociala sammanhang vilket jag var helt okunnig om för några år sen etc.

Kan ge några exempel på hur jag fungerar:

- Jag behöver övertydliga instruktioner
- Jag analyserar allting otroligt mycket (varför människor gör på ett visst sätt etc)
- Har ett specialområde som jag aldrig verkar tröttna på och läser flera timmar om dagen om. Kan utan svårigheter lägga 10 h om dagen bara på att läsa om det… Jag har dock lätt att få nya intressen som jag tröttnar på efter ett tag, men mitt huvudintresse har jag haft länge men det senaste året har det varit lite extremt.
- Hatar närkontakt. Gillar inte att hålla i handen, spontana kramar, när folk rör mig överhuvudtaget, om det inte är på mitt intiativ
- Är extremt envis och målmedveten, vet jag vad jag vill så tar jag mig dit oavsett vad folk säger
- Har svårt att tänka mig in i andras situationer
- Har svårt för empati om jag själv inte kan relatera till det. Om en främling blir mördad eller misshandlad känner jag ingen empati alls, och oftast har jag svårt att känna empati även om det är mina närmsta vänner också. Har otroligt stor empati för djur däremot.
- Vill ha allting organiserat så gott det går, och blir stressad av att inte ha något inplanerat under dagen
- Jag säger alltid vad jag tycker och tänker (och sårar uppenbarligen alldeles för många genom att göra det) och tycker snarare att det är deras problem som är känsliga och inte kan ta att jag säger det rakt ut, lindar inte in orden om man säger så. Även om jag menar väl så kan jag säga det så folk tar det som en förolämpning.
- Jag har även svårt att förstå människors handlingar och tankar/känslor
- Jag kan inte sätta mig ned och prata om varför jag är arg och verkligen inte medans jag är det, tar hellre ut det på inredningen eller personer i min omgivning istället, men oftast förstår jag inte ens att jag är aggressiv mot personer.
- Jag nämner alla detaljer i historien när jag väl berättar den, även om det inte är relevant.
- Jag är ensamvarg i grund och botten men umgås helst med killar och alltid på mina villkor. Jag är dock väldigt social, har lätt att få nya vänner - det är dock sällan jag känner att jag vill bli vän med någon.
- Jag har enklare att göra arbeten ensam än om jag behöver göra det i grupp.
- Jag gillar rutiner väldigt mycket. T.ex måste jag alltid vädra i rummet 10 minuter innan jag lägger mig, tända några levande ljus om det blir svinkallt, smörja in mig, stänga av datorn, borsta tänderna och sedan byta om och ta på mig tunna strumpor (fixidé, kan inte sova utan strumpor), skaka täcket, sopa med handen på lakanet så det inte är smutsigt, och sedan kan jag lägga mig i sängen. Jag kan inte hoppa över något av de sakerna.

Jag vet inte om allting stämmer in på AS, och jag kan nog komma på en hel del saker till bara jag får tänka efter lite mer. 😛 Men någonting borde det väl vara, eller? Jag har systrar om jag knappt har någon kontakt med alls längre vilket jag tycker är skittråkigt men de är så knepiga så det känns inte värt det. Jag vill inte prata med mina syskon eller träffa dem, eftersom jag har svårt att läsa av dem. Så fort de säger någonting tar jag det som kritik och som att de tycker jag är sämst i världen ungefär. Nu har jag ansträngd relation till alla i min familj överhuvudtaget, men jag tror att en eventuell diagnos spelar in lite för hur svårt jag har att klara av relationerna med dem. Med vänner är det mycket enklare, när det gäller familjen går det dock bara inte… Det blir bara fel, de missförstår mig vad jag än säger och helt plötsligt är det gräl. 😡

Jag vet att ni inte kan säga om jag har en diagnos rakt ut förren jag gjort en utredning, men vad tror ni, kan jag ha AS eller är det något annat jag har?