Välkommen int till vårt ADHD universum 🙂Är själv snart 30 och fick min ADHD diagnos för exakt 2 år sedan, ett år senare blev det även en Asperger diagnos.

Så även jag känner mig som en ailien igen, man har sina upp och ner.

🙂 hej zatanica! så skönt att höra att man inte är ensam om sina tankar. Jag blir nyfiken, om din andra diagnos, har du skrivit om det här inne, länk kanske 🙂

Oj jag har skrivit en heldel här, finns säkerligen något 😉 frågan är bara vart :)

Men fråga på om du undrar något, så får vi se om jag eller någon annan kan svara.

Välkommen. :)

Har också ADHD, fick diagnosen när jag var 21 tror jag, minnet sviker mig.

Mitt liv har aldrig fungerat förrän i höstas, var 25 då. Nu har jag äntligen lärt mig hur just jag ska leva för att klara av livet. :)

Tack Zaphix. 

Vet ni jag tror jag fick en liten konstig start efter min diagnos, jag tackade ja till en adhd-kbt-grupp på mitt sjukhus. Det var ca 12 träffar med mindfullnes och bra knep att få ordning på hyper delen. Men det var 8 st män i övre medelåldern (skit trevliga!) jag, och en yngre tjej. Efter ett par träffar var det bara jag och gubbarna :) Det gav en heldel, men jag hade svårt att se likheterna mellan oss. Jag funkar lite annorlunda, och har lite annorlunda "adhd-beteenden" för mig än gubbarna. Såååå jag är så glad att jag hittade denna sida.

Ni är med på att jag gillar både jämnåriga, och äldre? Men i en terapigrupp blev det lite fel för mig. 😃

Haha ja kan tänka att det kanske inte är det bästa just i det fallet :) Mest ju för att killar och tjejer med ADHD funkar olika, sedan lägga på skillnad livserfarenhet med. Men kul att du vågade testa. Lät spännande.

Ja zatanica. Jag kan stolt säga att det var nog kring 7e eller 8e tillfället jag tänkte "nääe, inte en eftermiddag till i det där lilla rummet, 2 timmar, med de där gubbarna" 😂

Jag bad dock läkaren att bli kallad till nästa grupp han håller, och hoppas på bättre fördelning 😉

Det var dock väldigt mycket vi hade gemensamt, jämför med 10 andra random främlingar. Alla vi i gruppen hade levt väldigt spontana liv, och jag vet att jag inte får berätta om något, men kan kan bara hinta att min favorit var farbrorn som spontanköpte en häst och nästa morgon berättade att han förvånat tänkt "vad sjutton ska jag med den till? och vad äter en häst?" 😃 jag menar bara väl! han var en stor inspirationskälla! det var som han hade levt 10 olika liv, världen över.

#5: Också hamnat i en mindfulgrupp på sjukhuset efter en genomgådd KBT. Man skulle ligga helt stilla i två timmar, och kjag förstår inte än idag hur man kunde tror att med ADHD'are skulle må bättre av det.

Alla låg snällt stilla och gjorde tankeövninarna, jag låg och skruvade på mig och fick bara ännu mer ångest över att jag var så värdelös som inte kunde ligga still ens.

Jag gick en gång och pratade sedan med min läkare och berättade att det inte var min grej, han förstod mig till fullo och undrade själv varför de skickat dit mig.

#haha, bra jobbat o köpa en häst :) Själv så köpte jag och sambon typ ett hus lite små spontant. Vi var trötta på lägenhet, gick in på hemnet såg ett hus. Tittade på det sket i det som tur var men gubben vart lite sur. Då gick jag in på hemnet igen, hittade ett hus och sa. Kolla ett tegelhus precis som du vill ha med två garage och bredvid skogen, visst i utkanten av ett samhälle, kollade en gång sedan var vi husägare :) så typ spontan köp inte mycket tänka där inte :) Men fy zaphix jag hade ju fått ont i magen och krupit i hela kroppen om jag skulle ligga still så, fy

Har en som definitivt är en odiagnostiserad ADHD-are i klassen. Han spontanköper bilar ungefär hela tiden, även spontanköpt hus och tomter. Han inser i efterhand att det var rätt dumma köp, men han kan inte rå för det.

Jag förstår honom, för jag är impulsiv jag med, men inte så impulsiv att jag köper stora saker utan att tänka efter innan. Vilket är bra iaf.

Är väldigt impulsiv när jag pratar och ska göra saker. Visst kan jag inteletuellt förstå att det jag kommer göra kan vålla endel problem, men jag kan som inte riktigt ta till mig den insikten utan måste göra det som faller mig in ändå. Känns som ett tvång ibland.

Hej, har vart inne flera ggr förut på detta och bara läst, känner med dig. Jag är 32 år och känner mig precis som du, dock tror jag att det ADD jag har. Det var min fru som tog upp det, hon arbetar på socialtjänsten och känner igen mig i mycket. Vi har varit ihop över 10 år och hon har sett detta sedan dag ett. Hon och min mor har pratat mycket om hur jag har vart som barn och hur jag är nu. Tack var min fru har jag fått ett svar på varför jag alltid känt mig annorlunda. Har haft mitt första möte på neuropsykiatrin och skall dit på måndag igen.

Känner mig vilsen i detta men vill kunna känna en inre ro och kunna fokusera. Tänka att få känna sig normal =)